Jag längtar, obeskrivligt mycket. Men jag vågar ändå fortfarande hoppas tillräckligt mycket.


Händer så sjukt mycket grejer just, så så fort jag lägger mig i sängen snurrar min hjärna på högvarv, nonstop.
Jag är som kär, i själva tanken. Kär i själva känslan över hur det skulle kunna vara.
Vi får se hur det slutar, men ni kan ju hålla alla era tummar för att detta går vägen. För då kommer Frida nog ha hundra glada inlägg om dagen :)