men jag kan inte.
Jag vill säga att allt är bra och att jag trivs med mitt liv. Men det skulle vara ljug.
Egentligen är allt underbart men ändå är hälften ett rent hellvete.
Jag vill komma hem och känna att jag har haft en riktigt bra dag, men det händer inte för alltid är det något som ska förstöra. Det är mycket jag vill komma bort från nu. Och det är mycket som gör att jag vill stanna kvar.
Jag är kluven, mer än vanligt. Vad ska man vara nöjd med, och när ska man sänka sina förväntningar på livet?

Vad vill jag?  Vad vågar jag?