min hjärna

Den går på högvarv nu, jag förstår inte.  Vad borde man känna i ett sånt här läge?

Varför har ingen kommit på att alla människor borde ha en alldeles egen handbok, som bilar och mobiltelefoner, så man vet hur just den personen funkar. Hur den tänker och hur den känner inför vissa saker. Tänk vad lätta saker skulle bli, iallafall för människorna runt omkring. Jag skulle behöva en sådan handbok just nu, för det finns en person jag verkligen inte förstår mig på, och som jag nog aldrig kommer att förstå mig på heller för den delen. OM jag inte hade en handbok som hjälpte mig dvs. Är det så lätt att jag gått och haft för höga tankar om den personen bara, och sen blir man ledsen när motsatsen bevisas. Ska man gå och tänka låga saker om personer i ens omgivning, bara för att inte bli sårad, ledsen eller besviken efter ett tag?

Jag börjar om på noll nu. För andra gången. Och det här är sista gången,  bara så du vet.


Tried to think about the memories, that we had you and me

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0